Terapeutisk stretching

Är en teknik för att direkt påverka musklernas spänning, elasticitet och rörelseförmåga och därmed indirekt även ledens rörlighet. 

 

Syftet med stretchingen efter träningen är även följande:

 

Prestationshöjande - uppnå normal rörlighet, bibehålla rörligheten och ev. öka den något. 

Skadeförebyggande - undviker stelhet och minskar slaggprodukterna från muskeln (=mindre träningsvärk). Minskar risken för sträckningar och muskelbristningar. 

Snabbare återhämtning

De tekniker jag använder är främst PNF och INF 

Fysiologin bakom dessa tekniker innefattar att utnyttja senspolarnas och muskelspolarnas funktioner för att på bästa möjliga sätt få muskeln att slappna av, vilket ger goda möjligheter att återställa funktion och rörlighet

 

PNF  (Proprioceptive Neuromuscular Facilitation)

Ursprungligen uvecklades PNF stretching som en rehabiliteringsbehandling för strokepatienter. Idag är den en viktig del av träningen oavsett vilken idrott/motion man bedriver. Den används på specifika muskelgrupper för att öka smidighet, förbättra rörelser och öka muskelstyrka.

Det är viktigt före stretching att värma upp musklerna för att reducera skaderiskerna. Denna uppvärmning är i och för sig en del av behandlingen.

Hur utförs PNF stretchingen?

Muskeln töjs passivt först av terapeuten upp till den punkten när det känns som den stramar.

Motstånd ges sedan av terapeuten i ca 8-12 sek för att motverka någon rörelse.

Muskeln får sedan slappna av i ca 8-15 sek för att börja om igen, upprepa allting 2-4 gånger.

INF (Interoceptiv Neuromuskulär Facilitering)

Är en annan form av PNF-stretching där klienten istället arbetar statiskt med antagonisten till den muskel som ska stretchas. På detta sätt används den reflektoriska muskelavslappning som fås via antagonisthämning (reciprok inhibering). När antagonisten aktiveras hämmas den muskeln som ska stretchas.